Ojämlikheten inom idrott störst för flickor

Inkomst, utbildningsnivå, bakgrund, kön och bostadsort avgör hur mycket barn och ungdomar föreningsidrottar. Det är oförenligt med idrottsrörelsens egen värdegrund om idrott för alla, visar Centrum för idrottsforsknings årliga uppföljning av statens stöd till idrotten.


Ojämlikheten inom föreningsidrotten har funnits länge – och ökar. (Flickorna på bilden har ingen koppling till artikeln) Foto: David Boozer/Pexels

Flera forskningsstudier ingår i Centrum för idrottsforsknings (CIF) rapport. De visar entydigt att andelen unga som föreningsidrottar är högst i socioekonomiskt starka grupper och lägst i svaga. Ojämlikheten är större bland flickor än bland pojkar.


En av studierna i rapporten visar att 30 procent av de ungdomar som kom från hem med både lågt utbildningskapital och lågt ekonomiskt kapital var medlemmar i en idrottsförening. I gruppen med högt ekonomiskt kapital och högt utbildningskapital var siffran 80 procent.

Drygt 1 000 15-åriga pojkar och flickor från olika delar av landet ingick i undersökningen gjord av Bengt Larsson, Gymnastik- och idrottshögskolan.


En studie av forskargruppen Ung livsstil visar samtidigt att ojämlikheten i föreningsidrotten har funnits under lång tid, och att den inte har minskat på senare år. Snarare tvärtom.


– De nya studierna både bekräftar och förstärker bilden av att barn- och ungdomsidrotten inte är lika tillgänglig för alla, säger Johan R Norberg, utredare på CIF.


Ojämlik idrott är oförenlig med idrottsrörelsens egen värdegrund. Men mycket görs för att minska ojämlikheten – inte minst inom ramen för Idrottslyftet och idrottsrörelsens särskilda satsning på idrott för nyanlända och asylsökande. Samtidigt visar CIF:s rapport att det finns både utmaningar och hinder på vägen.


– En stor utmaning är att idrottsrörelsen måste balansera två delvis oförenliga uppdrag; att verka i de egna medlemmarnas och i samhällets intresse. Det skapar svåra avvägningsfrågor. Ska exempelvis resurser och stöd riktas till områden där idrottslivet är svagt – eller ska alla behandlas lika? Idrottsrörelsen består av många och skilda föreningar och förbund. Det saknas för närvarande samsyn i dessa frågor, säger Johan R Norberg.

Mest aktiva i föreningsidrotten är barn och ungdomar i medelstora och välmående städer och förortskommuner med hög utbildningsnivå, särskilt i Stockholms- och Skåneregionen. Minst aktiva är unga i landsbygdskommuner. CIF:s rapport indikerar också att föreningsidrottandet är lägre i storstädernas centrala delar.

  • White Facebook Icon
  • White Instagram Icon

© 2020 fritid & park i Sverige förlag AB. All rights reserved.