Inaktiva ungdomar skadar sig nästan lika ofta som aktiva

Ungdomar som är mycket fysiskt aktiva både på sin fritid och i skolan skadar sig oftare än andra i samma ålder. Men de ungdomar som rör på sig allra minst skadar sig nästan lika mycket. Det visar en ny studie vid Högskolan Kristianstad som tittat närmare på varför dessa två grupper är de mest skadedrabbade och hur idrottslärarna kan förebygga.


Ann-Christin Sollerhed, universitetslektor i idrott och hälsa vid Högskolan Kristianstad, är en av författarna till den nya studien som bland annat visar att ungdomar med låg fysisk aktivitetsnivå skadar sig nästan lika mycket som de med hög nivå. Foto: Högskolan Kristianstad

Studien Adolescent physical activity-related injuries in school physical education and leisure-time sports bygger på en enkät och omfattar 1011 i ungdomar i åldern 15–16 år i Sverige, Tyskland, Nya Zeeland och USA. Den visar att ungdomar i denna ålder som idrottar mycket och sällan missar en idrottslektion i skolan löper störst risk att skada sig. Att risken är högst i gruppen som är mest fysiskt aktiv är naturligt, men varför skadar sig de som rör sig allra minst nästan lika mycket? Den nya studien kopplar ihop skadorna från fritiden med olyckorna som rapporteras från skolämnet idrott och hälsa och tittar närmare på sambanden.


– Många av de skador som den mest aktiva gruppen ådrar sig uppstår på fritiden, helt enkelt för att de är väldigt fysiskt aktiva och har flest tillfällen att skada sig. Att de sedan är överrepresenterade i skadestatistiken för själva skolidrotten beror även på att de drar med sig skador in i den från fritiden. Skador som inte läkt färdigt går upp, berättar Ann-Christin Sollerhed, universitetslektor i idrott och hälsa vid Högskolan Kristianstad.


I statistiken ingår även äldre skador från yngre ålder men som fortfarande kan ge besvär, och tillsammans med skador från fritiden som slås upp igen registreras de som ”skolskador”. Studien understryker dock att det är positivt att barn och ungdomar ägnar sig åt idrott och att fördelarna överväger nackdelarna.


– De som sällan rör sig skadar sig av motsatt anledning, eftersom de aldrig har fått träna upp sin grundmotorik. De skadar sig nästan lika mycket trots att de inte är med på skolidrotten lika ofta, och alltså har färre tillfällen att skada sig på. Tyvärr kan man nästan säga att de slår sig så fort de rör sig. Och det är ledsamt! säger Ann-Christin Sollerhed.

Under barndomen utvecklas så kallad physical literacy, vilket kan översättas till fysiskt kunnande, och omfattar såväl motorisk förmåga som kroppsuppfattning och motivation för fysisk aktivitet. Physical literacy är viktigt för att känna av vad som är en lagom aktivitetsnivå. Både för hög och för låg nivå bryter ner kroppen.


– Individer med riktigt låg physical literacy skulle kunna kallas ”rörelseanalfabeter”. De har inte tillräcklig koll på kropp och motorik och den fysiska aktivitetsnivån blir lidande. I och med att de rör sig mindre blir motoriken i sin tur lidande, och skadebenägenheten högre och skapar en negativ spiral, säger Ann-Christin Sollerhed.


Inom forskningen kallas detta tillstånd ED – exercise disorders. Personer med ED har svårt med vanliga rörelsemönster som balans, koordinationsrörelser och förflyttning. De har låg kroppskontroll och skadar sig lätt. Basal motorisk förmåga ska utvecklas i fas med hjärnans utveckling, vilket är bäst under förskole- och de tidiga skolåren. De som inte utvecklar sin grundläggande motoriska förmåga under dessa år har enligt studien svårt att hinna ikapp, kanske aldrig.


Risken för skador är en utmaning för idrottslärare. Skolans idrottsundervisning bör enligt studien träna både grundläggande och komplexa färdigheter för att förhindra skador. Kunskap om otillräckligt återhämtade skador är också viktiga parametrar i utformningen av lektionsplaneringen.


Studien kan läsas i sin helhet här.

  • White Facebook Icon
  • White Instagram Icon

© 2021 fritid & park i Sverige förlag AB. All rights reserved.